(Tagen och redigerad utav mig)

Innan ni börjar fråga mig om hur min helg har varit så vill jag att ni ska förstå att jag inte sätter mig helt frivilligt och skriver det här.Det är inte så att jag känner för att blogga för det kan jag ärligt talat säga att det gör jag inte.Jag avskyr just nu att sitta och knappa på samma tangenter som jag har gjort i snart 5 år.Jag hatar allt som har med datorer att göra.Jag hatar allt som har med mobiler att göra.

Jag hatar väl allt just nu skulle man väl kunna säga.

Min helg har inte varit bra så du som ens tänker på att ens fråga den frågan kan rent ut sagt bara försvinna.Jag är så trött på frågan "Hur mår du?" för i 95% av alla fall så är det ingen som vill veta svaret på just den frågan.Det är bara något man frågar som en öppningsfras till en meningsfull/lös konversation för att man vill lära känna någon eller bara visa att man inte har helt glömt bort någon.

Personligen så kan allt bara ta sig i röven och bara lämna mig ifred.Jag känner en konstant oro över min pojkvän för det känns som om jag kommer förlora honom när som helst och just nu känns inte den tanken långt bort.När jag säger förlorar så menar jag inte göra-slut-förlora utan förlora-förlora.

Min storebror mår inte bra och jag mår inte bra.Varför kan aldrig vi få vara lyckliga.Vad har jag gjort för att få utstå och känna såhär mycket smärta.

Jag vet att det finns människor som mår så mycket värre än mig och som går igenom så mycket tuffare saker men det är inte kul att sitta med ätstörningar,det är inte kul att må dåligt på varenda lektion i skolan,det är inte kul att ha det tufft hemma.Inget av det här är kul.Det är inte kul att ha Henne i kroppen som hatar allt och som hatar mig.Som bara vill få mig att bara ge upp.Tro att alla kommer klara sig utan mig och att ingen skulle sakna mig.

Så jag har faktiskt all rätt i världen att känna mig ledsen,arg och orolig just nu.Det är okej för mig att inte vara mig själv just nu.Det är också okej för mig att sakna alla och känna mig lite vilsen.Men jag skulle inte tycka att det var okej om det inte vore för att jag ialla fall har något kvar som jag tror på.Varje gång jag håller i den så vet jag att jag kommer bli räddad och jag kommer klara mig igenom detta och inte ge upp.Ja jag pratar förstås om min systemkamera,en Nikon D3100.Den är min älskling och jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag inte hade den.

Så som sagt min helg har varit väldigt jobbig och jag vill helst inte gå in på allt som har hänt.Det känns rätt så privat men vi får väl bara hoppas att allt ordnar sig snart.

Godnatt!