Det kan inte bara vara jag som tänker att livet är bra orättvist ibland.Eller ibland ska jag väl inte säga,det är snarare rätt ofta.Hur kommer det sig att jag har mat på bordet och vatten i kranen medan människor i andra delar av världen bara få äta några gånger i veckan,om ens det.Hur kan det komma sig att just jag blev såhär? Eller det faktum att just jag drabbades av ätstörningar?

Det är sådant som ofta virvlar runt i hudvudet på mig och det är sånna frågar som jag vet att jag aldrig kommer få svar på.

Varför?

Jo för det kallas nämligen för livet.Livet är varken gott eller ont.Det gör precis som det behagar och ofta händer det att vi blir åskådare till det.Vi sitter bredvid och ser på hur Livet skördar tusentals liv varje dag och hur det samtidigt föds lika många nya liv.Visste du till exempel att varje gång du knäpper med fingararna så dör någon.Hemskt eller hur?

Ja men hör du hört detta uttryck; Det kallas för Livet!

Jag vet inte hur det kommer sig att just vi blev människor eller att just din kompis fick cancer.Jag vet heller inte hur det kommer sig att just vi hamnade i den här kroppen eller hur det kommer sig att rymden är oändlig.

Men jag vet att livet kan vara för jävla jobbigt ibland och att man då heller inte ska ge upp.Det är klart att det finns dagar som är som trappor,man måste alltså välja om man ska gå upp eller ner för de.

Jag vet också att livet kan vara för jävla underbart med och då vill jag att just du lovar mig en enda sak.Att när du upplever de stunder i livet då det är underbart så tar du vara på varenda sekund av just den stunden.För det kan hända att du kanske aldrig mer får uppleva just den stunden igen.

Det kan låta helt hemskt men det är faktiskt så.Som när jag var på Coldplays koncert i Stockholm i agusti,jag kommer aldrig mer få göra om det men jag njöt av varenda sekund av det ögonblicket.

Och jag njuter varenda sekund jag får med min älskade pojkvän,med min älskade storebror,med mina andra nära tjejkompisar och med min familj.

Så lova mig nu att ni gör det med.